En vanlig ljuströskel mäter fel sak och en temperaturgräns är för trubbig. Solvärmemodellerna är de beslutsmodeller som i stället räknar på den verkliga solvärmelasten mot fasaden – och agerar på den. Det finns två: en för utvändigt solskydd (External Solar Heat) och en för invändiga, metalliserade vävar (Internal Solar Heat).

Ljus är inte värme

Det enklaste sättet att styra ett solskydd vore en ljusgräns: är det ljust, fäll ner. Problemet är att ljusstyrka inte är samma sak som värmelast. En molnig dag på tjugotvå grader kan vara ljus men ge nästan ingen solvärme, medan en klarblå dag på arton grader kan hälla in ett värmetillskott som inte alltid är välkommet. En temperaturgräns ensam vet i sin tur ingenting om hur mycket sol som just nu träffar sakerna innanför glaset. Det är skillnaden mellan att mäta hur ljust det är och att räkna på hur varmt det blir.

Två lager: när, och hur mycket

En solvärmemodell arbetar i två steg:

  • Ett temperaturbörvärde. Under en inställd utomhustemperatur är solvärmelogiken helt vilande – solen får hjälpa till att värma i stället. Ett grovt men effektivt filter som hindrar solskyddet från att agera i onödan när det är kallt. (Varför gratis vintervärme är värd att släppa in tar vi upp i Bländskydd eller energiskydd?)
  • Den löpande beräkningen av faktisk solstrålning mot fasaden. Det är den som avgör om solskyddet ska röra sig när temperaturgränsen väl är passerad.

Vad modellen väger in

När temperaturgränsen är passerad ställer modellen upp en enkel värmebalans för fönstret: hur mycket värme som leds genom glaset oberoende av sol, hur stor andel av solen som glaset släpper in, hur mycket sol som faktiskt når fasadplanet just nu, och en inställbar grundlast som rummet tål innan solskyddet behöver ingripa. När det beräknade kylbehovet stiger över ett nedre tröskelvärde börjar solskyddet röra sig nedåt; vid det övre är det helt nere.

Ju mer ni vill precisera, desto mer kan ni ange – men modellen fungerar direkt på förnuftiga standardvärden.

Geometrin: var solen står mot fasaden

Hur mycket sol som når fasaden beror på vinkeln mellan solen och fasadens utåtriktade normal. Står solen rakt mot fönstret är den direkta lasten som störst; ligger den längs fasadplanet bidrar den knappt. Modellen skiljer dessutom på direkt sol och diffust, molnfiltrerat ljus, så att en ljus men mulen himmel inte luras att se ut som en tung värmelast. Resultatet är inte ett råvärde från en givare, utan ett korrigerat estimat av den sol som verkligen träffar just den fasaden under rådande förhållanden.

Vill ni se sambandet live? I sol-demon väljer ni en fasad på kartan och ser var solen står och om den träffar just nu.

Beslut som inte jagar moln

Ett solskydd som reagerar på varje kort ljusförändring sliter i onödan och stör dem som sitter i lokalen. En solvärmemodell rör sig därför asymmetriskt: nedåt snabbt när värmelasten motiverar det, uppåt först när lasten faktiskt har sjunkit tillräckligt under tillräckligt lång tid. Solskyddet rör sig med termisk avsikt – inte med varje förbipasserande moln.

Två varianter – utvändig och invändig

Samma solvärmeresonemang används på två sätt, beroende på var skyddet sitter:

  • Utvändigt (External Solar Heat). För utvändiga energiskydd. Solen fångas på utsidan och värmen når aldrig rummet – det är den stora insatsen mot kylbehovet.
  • Invändigt (Internal Solar Heat). För invändiga vävar med ett metalliskt skikt som reflekterar tillbaka en del av den solstrålning som redan passerat glaset, i stället för att absorbera den. Modellen är anpassad till att skyddet sitter innanför glaset. Med rätt väv kapar den solvärme i klass med ett utvändigt skydd – se mätningen i Bländskydd eller energiskydd?

Skillnaden mellan att hantera ljus och att hantera energi – och när respektive skydd är rätt val – går vi igenom i Bländskydd eller energiskydd?

Konsultens resonemang, inbyggt

Det här är samma termiska resonemang som en erfaren solskyddskonsult tillämpar: skärma av solvärme när det är varmt, välkomna den när det är kallt. Skillnaden är att det nu är en färdig standardparameter i stället för ett räknearbete som gjordes om i varje projekt – eller hoppades över till förmån för en enkel luxgräns. Konsulten kan i stället lägga sina timmar på det som verkligen kräver omdöme: val av solskyddstyp och fasadmaterial, dagsljuskrav och energideklaration. Mer om var den kostnaden annars hamnar finns i Var tar projekteringskostnaden vägen?

Så hänger det ihop med resten

En solvärmemodell är en av flera beslutsmodeller som körs på samma generella motor – vill ni förstå helheten, läs Hur fungerar beslutsmotorn? Det är också en solvärmemodell som gör att avskärmningen kan redovisas i energi- och klimattermer; se hur data når er ESG-rapportering.

Vill ni ha en känsla för vad det kan spara för just er byggnad – fasad för fasad, var som helst i världen – rita huset i globala SOLO-kalkylatorn. Eller se vilken beslutsmodell och vilka tillbehör som passar er i konfigurationsverktyget.